Efter fyra långa år av väntan var det så äntligen dags för en ny fullängds stand up-show med Chris Rock. Inte för att han varit osynlig sedan sist — tvärtom, han har dykt upp som regissör, röstskådis m.m. Det är bara det att det mesta han gör som inte har med stand up att göra är liksom att ta upp fisken ur vattnet. Han försöker sprattla på som vanligt men det blir inte detsamma. Han måste vara i sitt rätta element; på HBO, med hela scenen för sig själv och med en mic i handen.
Jag är otroligt förtjust i Chris Rocks tre stora stand up-shower: Bring the Pain (1996), Bigger & Blacker (1999) och Never Scared (2004). Många känner säkert igen segmenten “we don’t need gun control – we need bullet control”, “I love black people, but I hate niggers” m fl. Han kombinerar rå komiktalang, smart samhällssatir med känsla för timing och tempo. Han har också ett sunt grundbudskap i allt han säger, hur råbarkat det än låter ibland.
Chris Rock förtjänar helt klart att sättas i samma led av pionjerande svarta komiker som Richard Pryor och Eddie Murphy. Pryor bröt marken under 70-talet och satte helt nya standarder för vad man kunde prata om och och hur man pratade om det, inte minst då känsliga samhällsfrågor. Murphy tog över stafettpinnen under 80-talet och bar den vidare mot de större massorna med sin unika mimik, karisma och sex appeal. Chris Rock må sakna en del av den naturbegåvning som Pryror och Murphy hade, men han kompenserar för det med intellekt. Bill Cosby bör väl nämnas i sammanhanget…men han har aldrig varit någon favorit så han får nöja sig med ett omnämnande.
Förväntningarna på Kill the Messenger var således höga och de infriades…oftast. Chris är rutinerad, han vet vad som fungerar och vad han gör bäst. Och visst levererar han, men det är inte riktigt samma hunger längre. Inte samma spontana, explosiva uppkäftighet som han haft förr, särskilt i Bring the Pain. Konstigt vore det väl annars. Bring the Pain gjorde han för 12 år sedan, som 31-åring. Han bör rimligen, som 43-åring med fru och barn, ha utvecklat ett mer balanserat förhållningssätt till tillvaron med åren. Och det märks också på hans uppträdande ibland, även om han försöker agera bort det.
Men även en något till åren kommen Chris Rock är i världsklass och inget fan får missa Kill the Messenger. Han betar av alla sina favoritämnen: politik (en hel del om Obama då såklart), rasism, personliga anekdoter och — inte minst — sex och relationer. Showen är egentligen inte en enda show, utan en sammansatt sekvens av klipp från tre identiska uppträdanden: i London, Sydafrika och Brooklyn. Det har säkert glatt någon producent att få vara lite kreativ med klippsaxen men det gör varken av eller till i komediväg faktiskt. Chris Rock är och förblir i alla fall världens bästa stand up-artist.
DISKREPANS 
Håller med fullständigt! Den mannen är fantastisk, oslagbar!
För övrigt måste jag säga att jag gillar layouten på din sida, mycket fint! Tilltalade på alla sätt och lättnavigerat. Även dina inlägg är precis lagom långa. Du får väldigt mycket vettigt sagt i lite text. Uppskattas!
Kul att du också gillar Chris Rock! Han känns som en av mycket få som har finess nog att använda en grov jargong inte som komik i sig — utan som en förpackning för andra, underliggande, mer substansfyllda budskap. Kan absolut rekommendera gamla stand-ups med Murphy och Pryor om du gillar Chris Rock.
Och tack så mycket för berömmet!
Murphy och Pryor har jag faktiskt inte kollat in ännu. Tackar för tipset!