Bisarra konsekvenser av det militär-industriella komplexet

Ett stort problem med USAs strategi i Afghanistan är, I William S. Lind’s termer, att man försöker utkämpa en 4:e generationens konflikt (små decentraliserade grupper; gerillataktik; ingen skarp gräns mellan vem som är civil och vem som är militär) med en 2:a generationens armé (reguljär, centraliserad med fokus på eldkraft). Om Lind har rätt i att detta gör kriget omöjligt för USA att vinna i traditionell betydelse återstår att se, men det verkar uppenbart att deras materiella och numerära övertag inte är mycket värt i denna typ av konflikt. En överste berättar frustrerat om svårigheten bara att avgöra vem som är fienden (NYT):

“You shake hands with them, but you don’t know they are Taliban,” Colonel Sakhi said. “They have the same clothes, and the same style. And they are using the money against the Marines. They are buying I.E.D.’s and buying ammunition, everything.”

Man frågar sig själv: vad ska man med eldkraft till, om man inte vet vem man ska beskjuta? Men det blir värre, vem som är Taliban eller inte är inte ens beständigt:

“We’ve got to re-evaluate our definition of the word ‘enemy,’ ” said Brig. Gen. Larry Nicholson, commander of the Marine expeditionary brigade in Helmand Province. “Most people here identify themselves as Taliban.”

Det har till och med skrivits om Afghanska bönder som varit USA-vänliga civila på dagarna – och motståndsmän på nätterna. Vem som är “Taliban” tycks alltså helt arbiträrt; en abstrakt roll definierad av de lojaliteter man har för tillfället. Denna dynamik står en 2:a generationens armé helt handikappar inför.

Så hur svarar Pentagon?

Genom att kontraktera ett nytt superavancerat luftskepp som ska övervaka Afghanistan från 6000 meters höjd. Pris: ynka $517 miljoner. Detta monster, kallat “Long Endurance Multi-Intelligence Vehicle”, eller LMEV, är menat att generera “real-time intelligence, surveillance and reconnaissance information, all from 20,000 feet”.

Så hur exakt ska övervakning från 6000 meter kunna ge information som inte ens kan ses från marken? Det vi ser är diskrepansen mellan de reella problem som de amerikanska soldaterna står inför i en 4:e generationens konflikt — och den lösning den evigt pengahungriga och hightech-fixerade militärindustrin, och dess allierade i kongressen, är villiga att ge.

Advertisements