(Själv)välgörenhet

Varför sysslar storföretag med välgörenhet egentligen? Att med ekonomisk vinst som enda syfte ge bort pengar utan någon uppenbar utsikt för avkastning? Det är svårt att inte vara cynisk och ta det för strategiskt ögontjäneri. En av Glenn Greenwald’s gästbloggare gör den oundvikliga kopplingen mellan storföretagens växande “välgörenhet” å ena sidan, och strävan att bryta ner sociala skyddsnät och flykt undan skatter å den andra:

By avoiding taxes these companies ultimately help eliminate social services, a simulacrum of which they then provide in the form of charitable donations and other public outreach. The company keeps the funds it would’ve otherwise lost to tax and earns PR credibility for its supposed altruism, while the public loses out on the tax revenue which rightfully belongs to it.

Processen går helt enkelt ut på att överföra samhällets tillgångar till privata händer. Detta försvagar staten och underminerar de sociala skyddsnäten, vilket skapar lidande och oro. Oro är bra för de samhällsentiteter som strävar efter makt- och välståndskoncentration, som storföretag och policyinstitut. Men för att inte oron ska övergå i revolt krävs att vissa smulor ramlar från de rikas bord. Smulor som traditionellt sett samlas in och distribueras av staten. Men genom att överföra denna funktion till privata händer kan så ske helt på nåder av en liten, egenintresserad elit. En elit som självfallet hellre väljer att fördela resurserna som de själva behagar, i företagets intressen och med PR-vinst på varje krona, än att låta uppgiften gå till en stat utom deras kontroll.

Advertisements