Topless protests? Helena Bergström did that on the big screen in 1992…

femen

Activist group FEMEN organized a protest in the Stockholm Mosque a few days back where they flashed their bodies in protest of oppression and bigotry.

This sounds familiar…

bergstrom_helena34 In the 1992 movie Änglagård (House of Angels), charming big-city girl Fanny (Helena Bergström) visits a small village in rural Sweden to attend a relative’s funeral. She ends up staying for the summer and soon finds out that her outward style and personality is not appreciated by the villagers. In one particular scene, when Fanny’s buying her groceries in the village store, she faces some of the envy and prejudice right up front. Frustrated, she rips her shirt off in front of everyone and states darkly that “I believe it’s gotten way too hot in here”, before storming out of the store. Seemingly her way, as a last resort, to liberate herself from the suffocating narrow-mindedness she found herself caught up in.

A “call for freedom” indeed, as one of the FEMEN spokespersons described their action in the mosque.

Advertisements

Slug propaganda: Astroturfing – iscensatta demonstrationer

health-care-protestUSAs nu närmast havererade debatt kring sjukvårdsreform har varit rena kavalkaden av smutsiga och destruktiva – men ack så effektiva – propagandtekniker. Bakom dem står motståndarna till reformen: sjukförsäkringsbolagen och läkemedelsföretagen, som håvar in miljarder dollar årligen på att neka amerikaner sjukvård i vad som måste vara västvärldens mest orättvisa och ineffektiva sjukvårdssystem. På deras sida står ett lojalt följe uppköpta Republikaner och ett nästan lika uppköpt följe Demokrater. Obama verkar, tyvärr, vara köpt han också.

En av de mer innovativa strategierna som sjukförsäkrings-/läkemedelslobbyn har tillämpat är s.k. astroturfing, vilket innebär att man åkt landet runt och iscensatt ett “folkligt motstånd”. Detta har skett med hjälp av proxy-organisationer med tilltalande namn som Americans For Prosperity och Freedom Works, vars medlemmar helt enkelt bussats runt för att agera reformmotståndare, bl.a. till offentliga forum som Town Hall Meetings där politiska representanter talar till allmänheten. Ett läckt memo från en av dessa organisationer innehöll följande instruktioner (Rep = representative, dvs den aktuella politikern):

– Artificially Inflate Your Numbers: “Spread out in the hall and try to be in the front half. The objective is to put the Rep on the defensive with your questions and follow-up. The Rep should be made to feel that a majority, and if not, a significant portion of at least the audience, opposes the socialist agenda of Washington.”

– Be Disruptive Early And Often: “You need to rock-the-boat early in the Rep’s presentation, Watch for an opportunity to yell out and challenge the Rep’s statements early.

– Try To “Rattle Him,” Not Have An Intelligent Debate: “The goal is to rattle him, get him off his prepared script and agenda. If he says something outrageous, stand up and shout out and sit right back down. Look for these opportunities before he even takes questions.

Oärligt, missvisande, men smart. En omedveten betraktare får bilden av att denna högljudda minoritet representerar “folket” och indirekt betraktaren själv. Som ett fabricerat argumentum ad populum – folkets åsikt. Det spelar mycket liten roll vad den närvarande politikern försöker säga när han eller hon blir utbuad, och det är precis så lobbyn vill ha det.

I sin grundform påminner det faktiskt om det betydligt vidare, om än mer oskyldiga, användandet av publik. Ta en show som Oprah (eller dr Phil, Ellen DeGeneres osv), där publiken har en mycket aktiv roll i programmets dramatik. Publiken framställs, liksom tittaren själv, som en yttre betraktare, och kan som sådan användas som mall för att styra tittarens uppfattning om innehållet. Personer i publiken kan således regisseras att reagera på det sätt som man vill att tittarens ska reagera. “Skrattlådan” i sit-coms fyller samma funktion; när “publiken” skrattar – då ska även vi skratta.

Ps. Namnet astroturf betyder “konstgräs” och kommer från att riktiga folkrörelser kallas för “grassroots”. Falska grassroots = konstgräs.

Dawkins på frågan “What if you’re wrong?”

Kändisateisten Richard Dawkins ställs den enkla men flerbottnade frågan “what if you’re wrong” under en föreläsning (nedan). Han ger ett arrogant, osympatiskt svar som egentligen är mer en undanmanöver än ett svar. Inte riktigt vad man förväntat sig av en Oxford-professor.

Jag hade svarat i stil med:
Om det skulle visa sig att nya vetenskapliga teorier, upptäckter, forskning etc en dag kan påvisa att det existerar någon form av biblisk Gud – och att jag därmed på sätt och vis har “haft fel” – då hade jag gladeligen ändrat uppfattning. Och jag hade inte gjort det med svansen mellan benen, eftersom min tidigare uppfattning varit rationellt grundad på då tillgänglig information. Tvärtom; det hade känts som ett positivt, sunt tecken att det är tillgången till fakta och information som formar ens uppfattning, och inte det omvända (argumentum ad ignorantiam).

Sedan är egentligen frågan ställd till fel part, den borde ha ställts till den som står bakom tesen och därmed bär dess bevisbörda — dvs till teisten. Ateisten är bara någon som inte tillskriver sig teism, som inte är troende, och kan väl i teknisk mening inte ha fel i att göra så. Att inte tro kan möjligen vara ignorant, om det man inte tror på är väl belagt (kreationister i sitt förhållningssätt till evolution t ex). Alltså, frågan borde ställas till någon som är troende, och det vore intressant att höra om det hade gett ett liknande svar.

Cenk Uygur vs Reb Bradley

Alltid en fröjd att se självsäkra pseudovetenskapare (oavsett var dom står politiskt eller religiöst) med teser dränkta i argumentationsfel bli avslöjade och ställda mot väggen.

Här är det konservativa författaren (till bl a Born Liberal, Raised Right) Reb Bradley som gästar Cenk Uygur på The Young Turks. Reb presenterar sin hypotes om att det är liberalismen som ligger bakom det “moraliska förfall” som enligt honom pågår i USA. Han menar att liberalismen är dissocierad från moral per definition, och att problemen i samhället beror på att unga i alltför hög utsträckning uppfostras enligt detta omoraliska eller “liberala” synsätt. Han exemplifierar senare detta med 9/11-terroristerna, vilka han menar hade en “liberal bakgrund”.

Men, till förnuftets försvar står alltså Cenk. Tycka vad man vill om honom — han är en påläst och tuff debattör. Cenk ifrågasätter direkt den underliga definitionen av liberalism som Reb gör inledningsvis (och avslöjar det för den halmgubbe det är), han påtalar hur han använder cirkelargument m.m. En stilig uppvisning.

Finansiell dimma

paulson_span1sDet har ironiskt nog visat sig att de kanske minst användbara källorna för att följa finanskrisen i USA är de personer och institutioner som står i dess centrum: finansdepartementet, Federal Reserve och deras respektive representanter. Make till dåliga prognoser och aningslöshet — ackompanjerat till ett språk av terminologi-istället-för-substans-typ — får man leta efter. Oerfaren inom nationalekonomi som man är gav jag Bernanke, Paulson, Kashkari m fl länge “tvivlets fördel”, men så inte längre.

Något som t ex inte stämmer är hur orubblig tvärsäkerhet kan varvas med ombytligt och inkonsistent handlande. I våras, innan stormen brutit ut (fastighetsbubblan sprack under hösten 2007 men effekterna hölls tillbaka av flera räntesänkningar), försäkrade man att att “the fundamentals are sound”. Sedan gick Bear Stearns omkull i mars och köptes upp av JPMorgan, med ekonomiskt stöd från Fed, varpå det försäkrades att nu var det värsta över och att det var slut med interventionism. Men finansjättarna föll likväl som dominobrickor; Fannie Mae och Freddie Mac (räddades för $100Mdr), Lehman Brothers (konkurs) och AIG (räddades för $80Mdr, idag $140Mdr).

Men det slutade inte med det. I slutet på september, efter att börsen börjat löpa amok, krävde Paulson och Bernanke att kongressen skulle bevilja dem hundratals miljarder dollar till att köpa upp “toxic assets” som tyngde ner många företags räkenskaper och hindrade dem att fylla sina funktioner. Detta uppgav man, i alarmerande ordalag, var den enda och rätta lösningen — annars väntade upplopp och undantagstillstånd. Knappt hade krispaketet (eller TARP som det kom att kallas) klubbats igenom förrän kursen helt lades om. “As the situation worsened, the facts changed” hävdade Paulson. No shit. Nu var det plötsligt allt ifrån kreditkortsskulder till studielån som skulle finansieras med pengarna. Senaste nytt är att även bilindustrin står med mössan i hand.

Eller ta Paulsons op-ed i NY Times så sent som idag. Först gör han flera uttalanden om ovissheten kring finanskrisen: “this financial crisis is unpredicatble and difficult to counteract”, “there is no playbook for responding to turmoil we have never faced”. Ändå kan han ge resoluta besked om nyttan med TARP (vars slutgiltiga funktion alltså inte ens är fastställd än): “recovery will happen much, much faster than it would have had we not used TARP to stabilize our system.”. Han kan rimligen inte vara både rådlös och rådig på samma gång.

Jag kan inte avgöra om den ena åtgärden är bättre än den andra (inte många andra heller tydligen) men allt kan inte stå rätt till när en så stor diskrepans mellan ord och handling råder hos de allra mest insatta specialisterna. Det klingar inte rent. Antingen är det så att de egentligen inte vet vad de håller på med. Att de famlar i mörkret men försöker ge sken av motsatsen för att “lugna marknaden” (men hur lugnande är det när man gör fel om och om igen!?). Detta får väl ses som det mest troliga — om än inte helt betryggande — alternativet.

Det andra alternativet klingar mer av konspirationsteori men tål att nämnas — att de inblandade är så korrupta och inkorporerade i företagsvärlden (Paulson var t ex CEO på Goldman Sachs ända till 2006) att de delar ut miljarder i statligt stöd till sina Wall Street-kompisar med ena handen och trollar fram dimridåer för allmänheten med den andra.

McCain & argumentationsfel

mccain-palin-420x0

John McCain får problem med en fråga i en intervju på CBS rörande hans VP running mate, Sarah Palin.

Frågan (Harry Smith):

A lot of Rebublican pundits, in the last couple of weeks, have said that your choice of vice presidential candidate Sarah Palin has been a disaster. If in fact you found out that her candidacy cost you the election, would you still say it was the right coice?

McCain:

Look, come to one of the rallies with me. You’ll se the ignition out there and the passion and the incredible intensity out there for Sarah Palin.

Om vi antar att McCain i sitt svar försöker försvara valet av Palin, och hennes kvalifikationer, vilket borde vara ett rimligt antagande, så har det han säger ingenting med det att göra. Det han säger är att någon annan, nämligen besökarna på massmötena (argumentum ad populum), upplever diverse känslor för henne (appeal to emotion). Detta kan möjligen säga något om hennes personlighet, men inte om hennes kvalifikationer.

Mitt Romney gör samma sak på precis samma fråga här. Donald Rumsfeld gör en liknande manöver här (02:28).

McCain fortsätter:

If someone thinks that somehow she was unqualified — that’s their opinion, but that doesn’t stack up on paper.

Kan man tala om “subjektivering” som ett argumentationsfel? McCain avfärdar påståendet inte med argument utan genom att kategorisera det som “någons åsikt”. Något som inte “stack up on paper”, vilket också implicerar att det finns en objektiv sanning bakom hans egen ståndpunkt. McCain tycks alltså välja att objektivera eller subjektivera kvalifikationsfrågan godtyckligt beroende på om ståndpunkten är eller inte är i linje med hans egen.

I’m proud to have her. And I think she and her husband and her family are just wonderful.

Kanske mer ett sorgligt resultat av McCains famlande efter något övertygande att säga än ett argumentationsfel. Det verkar som McCain känner av svårigheterna med att få substans i sina svar och retirerar till den minsta gemensamma nämnaren av sanning som han känner till; att han är stolt över Palin och att hon och hennes familj är bra människor. Ungefär som läraren på kvartsamtal med föräldrarna till skolans sämsta elev, som i brist på faktiska prestationer får hålla sig till att berömma basala egenskaper hos eleven som snällhet och godhet.

Notera också grinet McCain brister ut i alldeles i början då det framgår att frågan handlar om Palin…som om han verkligen måste ta i för att bevisa för omvärlden och sig själv hur förträfflig hon är.

Hoppas, efter ikväll, att vi slipper höra från Herr och Fru Maverick på ett bra tag.

Amerikanska högerns senaste demon: svensk socialism

Man bör se hela intervjun för att få sammanhanget, Barbara West ställer en rad absurda och vinklade frågor (snarare presuppositioner) till Joe Biden, hon frågar t ex om inte Barack Obama är Marxist eftersom han sysslar med “wealth distribution”, men det roliga kommer vid ungefär 4:22:

Getting back to spreading the wealth question: what do you say to the people who are concerned that Barack Obama will want to turn America into a socialist country, much like Sweden?

Biden:

I don’t know anybody who thinks that except the far right wing and the Republican party.

Ja, vem exakt menar hon? Och vad, i så fall, är det man är så bekymrad över? Vad är egentligen problemet med socialism, såsom de ser det? Och hur kom Sverige med i bilden? Detta är givetvis naiva frågor eftersom det inte har med Sverige eller verkligheten överhuvudtaget att göra. Det handlar om att väva nät av negativa associationer som kan användas för smutskastning. I detta fall sätter man samman Marxism, “wealth distribution” (som inom konservativismen ses som negativt) etc till en enhet som sedan — ofta kreativt — anknyts till måltavlan, dvs Obama.

Sverige är som jag ser det ett svepande exempel. Kan lova att varken fru West eller någon annan i studion hade kunnat utveckla den kopplingen.

Men det är bekymmersamt och deprimerande att en intervju som denna överhuvudtaget kan äga rum i USAs mainstream. Den må vara mer extrem än normen, men bara näppeligen. Som jag sagt tidigare, det mediala klimatet i USA är i uselt skick. Regisserat, politiserat, fientligt mot oliktänkande, kvävt under ideologifanatism.