Finansiell dimma

paulson_span1sDet har ironiskt nog visat sig att de kanske minst användbara källorna för att följa finanskrisen i USA är de personer och institutioner som står i dess centrum: finansdepartementet, Federal Reserve och deras respektive representanter. Make till dåliga prognoser och aningslöshet — ackompanjerat till ett språk av terminologi-istället-för-substans-typ — får man leta efter. Oerfaren inom nationalekonomi som man är gav jag Bernanke, Paulson, Kashkari m fl länge “tvivlets fördel”, men så inte längre.

Något som t ex inte stämmer är hur orubblig tvärsäkerhet kan varvas med ombytligt och inkonsistent handlande. I våras, innan stormen brutit ut (fastighetsbubblan sprack under hösten 2007 men effekterna hölls tillbaka av flera räntesänkningar), försäkrade man att att “the fundamentals are sound”. Sedan gick Bear Stearns omkull i mars och köptes upp av JPMorgan, med ekonomiskt stöd från Fed, varpå det försäkrades att nu var det värsta över och att det var slut med interventionism. Men finansjättarna föll likväl som dominobrickor; Fannie Mae och Freddie Mac (räddades för $100Mdr), Lehman Brothers (konkurs) och AIG (räddades för $80Mdr, idag $140Mdr).

Men det slutade inte med det. I slutet på september, efter att börsen börjat löpa amok, krävde Paulson och Bernanke att kongressen skulle bevilja dem hundratals miljarder dollar till att köpa upp “toxic assets” som tyngde ner många företags räkenskaper och hindrade dem att fylla sina funktioner. Detta uppgav man, i alarmerande ordalag, var den enda och rätta lösningen — annars väntade upplopp och undantagstillstånd. Knappt hade krispaketet (eller TARP som det kom att kallas) klubbats igenom förrän kursen helt lades om. “As the situation worsened, the facts changed” hävdade Paulson. No shit. Nu var det plötsligt allt ifrån kreditkortsskulder till studielån som skulle finansieras med pengarna. Senaste nytt är att även bilindustrin står med mössan i hand.

Eller ta Paulsons op-ed i NY Times så sent som idag. Först gör han flera uttalanden om ovissheten kring finanskrisen: “this financial crisis is unpredicatble and difficult to counteract”, “there is no playbook for responding to turmoil we have never faced”. Ändå kan han ge resoluta besked om nyttan med TARP (vars slutgiltiga funktion alltså inte ens är fastställd än): “recovery will happen much, much faster than it would have had we not used TARP to stabilize our system.”. Han kan rimligen inte vara både rådlös och rådig på samma gång.

Jag kan inte avgöra om den ena åtgärden är bättre än den andra (inte många andra heller tydligen) men allt kan inte stå rätt till när en så stor diskrepans mellan ord och handling råder hos de allra mest insatta specialisterna. Det klingar inte rent. Antingen är det så att de egentligen inte vet vad de håller på med. Att de famlar i mörkret men försöker ge sken av motsatsen för att “lugna marknaden” (men hur lugnande är det när man gör fel om och om igen!?). Detta får väl ses som det mest troliga — om än inte helt betryggande — alternativet.

Det andra alternativet klingar mer av konspirationsteori men tål att nämnas — att de inblandade är så korrupta och inkorporerade i företagsvärlden (Paulson var t ex CEO på Goldman Sachs ända till 2006) att de delar ut miljarder i statligt stöd till sina Wall Street-kompisar med ena handen och trollar fram dimridåer för allmänheten med den andra.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s